Phu....

Precis när jag hade hunnit lägga in förra inlägget så ringde de ifrån IVA och sa att max vill att mamma ska komma! Så fort på med kläder och ner iväg till sjukhuset... Väl där så såg han att vi var där och sen somnade han som skönt var. Vi stannade en liten stund och gick sedan iväg mot Ronald igen. Väl tillbaka började trasslet....... vi kunde inte låsa upp vårat rum. Vi hade bägge nycklarna med oss, men ingen funkade. Vi bad grannen prova, men det gick inte. Så det blev till att ringa personalen här kl 23 på kvällen.... Det tog ett tag men tillslut kom en kvinna och hennes A nyckel funkade som tur var!!!

Går dagen var kämpig för hela familjen. Jag var uppe på IVA strax efter 7. Då hade max vaknat och frågat efter mej, men sen somnat om igen. Fram vid 8 vaknade han igen och ville genast upp till mej, men det gjorde ju ont o inte kunde han komma upp, så han blev såååå arg och lessen, spännde sig som en båge och kastade sig runt i sängen. Usch det var riktigt jobbigt att se. Han lugnade sig till slut.

Han hade slutat blöda i dränagen så de beslutade sig för att dra dem samt nässonden. De sövde honom lite lätt och plockade bort 3 slangar! Det kändes skönt, för det går ju åt rätt håll då.

Roger kom på fm, och vi satt där o läste, pratade, o väntade..... Max sov av o till. Det första personalen skulle röra vid honom blev han jätteledsen...

Vi fick reda på att han skulle få komma ner på avdelningen på em. Ännu ett steg i rätt riktning. Fast vi hade nog hellre stannat på Iva för där var det så lugnt och skönt. Nere på avdelningen får han dela på en 4 sal, så där är det trångt. 4 barn och en massa föräldrar o personal i samma lilla rum.....

Väl nere så var det lite trasslande, de skulle byta alla slangar, ta bort slangar, koppla in maskiner osv. Det första jag fick flytta mej lite så blev Max hysterisk. Personalen började fundera lite på hur det skulle gå på natten..... Vi får nämligen inte sova hos max..... De kom fram till att jag kunde få sova i deras samtalsrum. Då skulle jag ju vara nära om de behövde hämta mej.

Sagt och gjort så blev det.... Max somnade strax efter 20, men vaknade till när de skulle ta blodgaser på honom, men somnade fort igen. Då passade jag på att gå iväg till rummen och lägga mej. Tro det eller ej men de har inte hämtat mej en enda gång i natt. Han har sovit gott, vaknat till någon gång när de trasslat med honom, men han har bara sagt mamma o skrattat...????... Men jag har inget sovit för det, bara legat och väntat. Varje gång dörren har öppnats har jag tänkt nu kommer de....

Idag på morgonen är Max mycket piggare. Ingen feber och gladare. Han har tom suttit i mitt knä i en timme!!!!