Tro det eller ej, men vi hade en sån himla tur att de kom i fredags kväll precis när jag skulle natta Max och sa att vi fått ett eget rum!!!! Det är såååå himla skönt! Speciellt eftersom max blir helt ifrån sig varenda gång det kommer in en personal i rummet. Nu blir det lite lugnare för oss allihopa.
Nu får vi sova hos honom, och det känns jättebra. Eller sova o sova...hum.... det är ett jäkla spring på personal som ska göra kontroller, mediciner som ska ges, barn som skriker, Max som skriker. Så det timmars sömn man får är väldigt lätt räknade.
Gårdagen så kämpade vi med mat och vätska. Allt som ska in och kommer ut ur Max ska vägas och noteras. Det är ett himla mätande. Men resultatet blev så bra att vi idag inte längre behöver mäta nått. De anser att han äter, dricker och kissar bra.
Tyvärr så fick han feber igår em... 38,5, och med alvedon sedan 38,1..... Under natten sedan så gick det ner till 37,7 som skönt var.
Idag så har pacemaker elektroderna samt stygnen tagits. Det var INTE roligt enligt Max. Trots morfin och lugnande så var han helt hysterisk!!!! Jag tycker änna att han har blivit värre med sin "personal skräck". Det första han se någon i korridoren utanför våran dörr så börjar han att gny i fall de skulle komma till oss.
Annars så är han pigg och glad. Han leker för fullt med alla leksaker och cyklar.
Nu håller vi både tummar och tår för att ultraljudet ser bra ut imorgon för då har vi blivit lovade att åka hem!!!!!!
Ja alla tummar och tår hålls här!!!!!
SvaraRaderaÅh, så skönt att läsa att ni evt. får/fått åka hem! Jag kan bara tänke mig hur det känns att försöka få en liten 2 åring med spring i benen att ligga still, och för er att sitta på sjukhusstolar..hoppas ni snart är hemma. Men allt verkar ändå gått väldigt bra för Max, otroligt så fort det går när de är små och har bra läkförmåga!
SvaraRaderaKramar från Eva med familj.