fredag 6 mars 2009

besök på barnhemmet!





Natten har förflutit bara bra. Upp vid 7.30 för att åka iväg till barnhemmet. Väl där så träffade vi barnhemmsföreståndarinnan, som vi även träffade i måndags. En trevlig kvinna med ett riktigt hästabett..... Vi fick en bok om barnhemmet och blev bjudna på te, vatten, äpplen och godis. Sedan fick vi även passa på att fråga de frågor som vi hade om Max. Sedan lämnade vi över våra presenter.


Där efter så gick vi över till själva barnhemet. Vi fick se hur toaletterna, köket, aktivitetsrum, samt Max´s sovsal. Sedan tittade vi in i skolan, rehabavdelningen och hos en tant som hade jobbat där i urminnes tider. Hon kom mycket väl ihåg Xi Qinghua. Bjöd oss på godis för att hennes son hade gift sig. Hos henne satt det 3 små söta flickor på ett par månader och tittade på oss i var sina babysitter´s. Guiden sa till oss att välja en!!! Vi fick ta vilken vi ville.... En av töserna var sååå söt, hon hade en dubbelsidig läpp o gomspalt, och hon var såå glad.


Vidare in i lekrummet där många av max´s nannys satt och lekte med en herrans massa små barn. De var säkert under halvåret allihopa. Det var även här bara att välja en dotter vi ville ha....hum...Visst vill man ha ett barn till, men hur förklarar man det för kineserna att det funkar inte riktigt så att bara ta med en. Vi förklarade för våran guide Susan att vi hade väntat ca 4 år på max, hon blev alldelles chockad!!


Nannysarna blev så glada när de såg Max, de ville bära honom o leka med honom, med det ville INTE max!!!! Han galltjöt när de tog honom och ville tillbaka till mamma o pappa!! Så ville de se honom gå, tog honom ifrån oss och så skulle han få gå till oss. Efter en massa tårar så kom då de efterlängtade stegen och han fick komma till mamma igen. Det kännde så skönt för oss att han inte ville gå till dem utan att han ville vara hos oss!!


Vidare ut och tog ett familjekort på trappen till hemmet.




De berättade det att det är ca 600 barn, varav 400 är fosterhemsplacerade. Resten är på barnhemmet. Det känndes väldigt bra att ha varit där. Han blev nog väl omhändertagen där!

I eftermiddag så har vi bara tagit en liten prommenad. Köpte lite frukt som Max kan tugga på på flyget. Lekstund på rummet där Pappa försökte vara lite bestämd!!! Max ville han hans bok, men det fick han inte!!!! Det blev gallskrik och tandagnissel.... men men pappa var mest envis!


Nu sover gullungen och det är dax för oss att packa här. Imorgon bär det av mot Beijing. Det känns bra det, då är vi ännu en bit påväg hem.









Cia

10 kommentarer:

  1. Oj, tack för att ni delar med er av era upplevelser... Då är det gråtstund igen här då, för det är UNDERBART att se erat familjefoto och det griper tag i hjärtat mitt något enormt!
    Menar kineserna på allvar att ni alltså bara kan välja en tös på barnhemmet och gå därifrån, eller skämtar de med er? Tror de verkligen att det kan gå till så? *gapar*
    Ta gärna med ett par sötnosar hit också isåfall om det är "allmän utdelning" ;-P
    KRAM Caroline i Skövde

    SvaraRadera
  2. Hej!! Men det låter helt otroligt, du menar att barnhemmet har 200 barn som bor där?!! Ja man kan ju undra vad det är som tar så lång tid från ansökan till att man får ett barn..Det hade varit smidigt att få ta med ett syskon till Max e´klart. Vad härligt att det var er Max valde att gå till, måste ha varit en underbar känsla?! KRAM Polzer

    SvaraRadera
  3. Ses i morrn, kollat hur ni har det, kram Ingela

    På vårt barnhem bodde det även där äldre barn som inte var aktuella för adoption eller som var så skadade, eller så pass mycket äldre att de var svårplacerade, eller som inte var övergivna utan där föräldrarna inte kan ta hand om dem, såsom barn hos oss bor i familjehem eller på instution.

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Vi är hos Jenny i Stockholm.Här är kallt behövs både långkalsonger och mössa.
    Vad bra att det gick fint på barnhemmet.
    Återigen underbara bilder på Max och vilket underbart fint familjefoto. Det är klart han vill till er, ni är ju mamma och pappa!! Längtar efter er.

    Kram från oss i Stockholm. Farmor och farfar och faster (Ingela hälsar också men hon är i Malmö).

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag har skrivit flera kommentarer till er, men det verkar inte funka...vet ej varför!!
    GRATTIS till en jättesöt liten Max!!
    Kram från oss i Xián, snart ses vi i Beijing?!
    Kram från Eva med familj!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Vad roligt att ni fick se hur fint det var på barnhemmet. Nu kom äntligen familjefotot som jag efterlyst hela tiden. Ni är jättefina tillsammans. Vad skönt det måste ha känts för er att han ville vara hos er och inte hos personalen på daghemmet. Nu börjar det närma sig hemfärd. Skönt. Jag längtar så mycket att få krama er alla igen. Kraam Mormor

    SvaraRadera
  7. Hej Roger och Cia och Max, Roligt att se alla fina bilder på Max, och på er med förstås. Härliga bilder på Max, hoppas ni snart är hemma i Sverge.Jag har skrivit några gånger men jag tror inte att det kommit fram. Många kramar Ann o Conny

    SvaraRadera
  8. Caroline: Ja du, jag tror faktiskt att de tror att det skulle vara ok att göra så.....Ja visst vi tar med ett helt koppel! Kram

    Helena:Jo 200 barn på det hemmet var det. Ja det kändes jättebra att han valde att gå till oss! Kram

    Ingela o Kenneth: Jo det fanns allt en hel del sådana barn här med. Hoppas vi inte stör er i natt ;-D

    Farmor o farfar o Jenny: Så ni har tagit er norr över! Vad kul. Hoppas ni får det trevligt. Kram o hälsa Ingela

    Eva: Tack! Vad tråkigt att det inte verkar funka. Hoppas att du har fått mina medelanden. Grattis själva till eran prins! Kram

    Mormor: Ja det var kul att se barnhemmet. Det känns skönt. Ja nu kommer visnart. Kram

    Ann o Conny: Tack, ja visst är det fina bilder! Ok, men nu funkade det iaf! Kram kram

    SvaraRadera
  9. Vad skönt att få känslan av att lille Max verkligen anser er som sina föräldrar...att han vill ty sig till er och inte den personal han haft på barnhemmet! Vilken känsla det måste vara. Jag är så himla glad för er skull, hela lilla familjen. Tänk vad många barn det finns som behöver föräldrar, så himla stort alltså. Marita

    SvaraRadera
  10. Marita: Ja det kändes så himla bra att han int ville till dem, utan skrek som en gris efter oss!!! Ja tänk att det ska ta sån tid att adoptera när det finns så många barn som behöver en familj!!! Kram

    SvaraRadera